Allas historia börjar någonstans. Min historia… (del 1 av 3)

Photo by grossmann.jpg

MIN RESA

Av Nicklas Grossmann

Allas historia börjar någonstans. Min historia, den börjar i Gnesta, min moderklubb. Eller om vi går ännu längre bak, på en utomhusrink i Vagnhärad, där jag kommer ifrån. Men steget till lagidrott och ett växande intresse för ishockeyn; det tog jag när jag var nio år gammal och började gå hockeyskola i Gnesta. Min tid i Gnesta var en otroligt viktig del i livet, just tiden innan man visste ifall det var något att satsa på. Allt var nytt, roligt och det var en otroligt bra miljö att bygga en grund på.

Jag har aldrig riktigt varit den spelaren som stod ut utan gjort jobbet i det tysta. När jag var runt femton år var det dags att ta ett beslut. Ville jag försöka satsa på ishockeyn? Jag beslutade mig för att söka runt till olika hockeygymnasium för att ta nästa steg. Redan i Gnesta hade jag fått testa på seniorhockey och kände då att steget inte var så långt som man kan tro för nästa nivå. Genom hela min karriär har det varit viktigt att för mig att få testa på nästa steg för att öka motivationen.

Det blev naturligt för mig att välja Södertälje för hockeygymnasium, på kartan var det nära hem och det fanns ett gott rykte om klubben. Nu började jag leva min dröm. Att få spela ishockey på skolan och även lära mig om kosten/träningslära var väldigt utvecklande. Det kanske inte var något som man tänkte på under den tiden men i efterhand är jag otroligt tacksam för mina år i Södertälje. Samtidigt som man utvecklades som ishockeyspelare tvingades jag ta hand om mig själv. Att ta det steget till att bo själv var viktigt för att bygga upp mig själv.

Säsongen 2003/2004 fick jag prova på spel i A-laget. Det här var på den tiden som Elitserien var tuffare att få chansen i, medelåldern var betydligt högre. Ser man till nutid kryllar både Elitserien och Allsvenskan av unga talanger som får möjligheter att ta en plats. Det blev en stor morot för mig att testa seniorhockey igen och samtidigt även få chansen i landslaget för första gången.

Jag gled egentligen in på ett bananskal. Jag var aldrig den framstående spelaren utan gjorde det jag var bra på men la ner väldigt mycket tid. En kille i landslaget skadade sig och då ringde Torgny Bendelin min tränare för en ersättare. På den tiden var det Per Nygårds som tyckte att han skulle testa mig, att jag hade presterat bra och såg het ut. Spelarna jag kom till hade varit med sen U15/U16 och det var dags för en fyrnationsturnering i Finland. Där kände jag på en helt ny nivå med de bästa spelarna i min ålder och kom hem inspirerad.

NHL-draften -04. Häftigt, mäktigt, spännande, stort, proffsigt. Det finns många sätt att beskriva det på. Jag förstod att det var viktigt att bli draftad men samtidigt var jag tippad att gå i slutet så jag la inte så mycket vikt i det egentligen. Men min agent, Lasse Cederström, tyckte att vi skulle åka över ändå. Draften gick i North Carolina och vi åkte över ungefär 10 dagar innan. Jag fick göra olika sorters tester med ungefär åtta till tio lag innan det var dags för självaste draften. Då kommer vi tillbaka till orden jag använde att beskriva det tidigare. Första dagen gick (där första rundan presenterades med bland annat Ovechkin) och det var, som nämnts, i slutet av dag två som jag förväntade mig att höra mitt namn kallas. Så jag började morgonen med att gå en sväng runt den mäktiga arenan och kolla på bilder som fanns uppsatta.

Då ringde telefonen.

Det var min agent: ”Vart är du? Du blev precis draftad i andra rundan av Dallas.”

Jag hade gått som nummer 56. Då var det bara att skynda mig ner till golvet och påbörja dagen som senare skulle innehålla otroligt mycket olika nya intryck. Gå runt bordet, hälsa på alla, välkomnas in i klubben och en stor mängd media. Jag tillhörde helt plötsligt Dallas organisation, men de var inte en av lagen som jag träffade under veckan innan för tester utan det var helt annorlunda.

Vi får spola tillbaka bandet några månader. Min agent ringde och bad mig åka till Arlanda för ett möte med en psykolog från Dallas. Vi satt nog på Arlanda i tre timmar och jag fick göra olika tester för att han skulle få ihop en sammanfattning av mig. Det var nästan skrämmande hur mycket som stämde efter bara den stunden, men samtidigt häftigt att se deras taktik. Sen hörde jag inget mer.

Det är svårt att förklara känslan när man blir draftad, att höra sitt namn ropas upp (eller ja, för de som inte missar när det sker…). Men det var mäktigt, man märker vilken stor grej det faktiskt är när man är på plats.

Sommaren gick och sen var det dags för en ny säsong, vilket även blev lockout i NHL och vårat lag fylldes med stjärnor. Jag kämpade för att ta en plats, fick vara ombytt i 31 matcher men spelade inte alls mycket. Nu i efterhand var faktiskt inte speltiden det viktiga det året utan inspirationen som de här spelarna gav en. Att få vara så nära proffs, se hur de förbereder sig, tränar och beter sig, det betydde otroligt mycket för en ung kille som mig. Drömmen som jag hade att nå NHL kändes helt plötsligt inte lika långt borta.

Som nämnt debuterade jag i landslaget säsongen innan och hade gjort bra ifrån mig vilket gjorde att jag fick möjligheten igen på en förberedande fyrnationsturnering före JVM. Då blev jag utnämnd kapten. Det var en ära. Att komma in i laget så pass sent men ändå få det förtroendet, att vara lagkapten i Junior-VM. Vi åkte över till North Dakota och där började ett äventyr som jag fortfarande ser som en av de största grejerna som hänt mig. Resultatmässigt gick det inte som det borde med ett uttåg i kvartsfinalen, men att få mäta sig med de allra bästa och även att spela i USA, där stämningen var helt galen.

Tanken efter JVM var att stanna hemma och utvecklas i Södertälje, det var mitt år att etablera mig på riktigt inom seniorhockeyn. Däremot kände jag att jag var på gränsen och vi hade ett väldigt bra lag så var fundersam över speltiden. Vi hade just då ingen kontakt med Dallas så det fanns inte i tankarna att skriva kontrakt. Så blev det dags för sista träningsmatchen, vi var i Nyköping och efter matchen kommer Mats Hallin in och berättar att Dallas har ringt. Och det är bråttom…

Recent Posts See All Posts

Log in with your credentials

Forgot your details?